Christian tog paus från bygget och vi åkte till Arvika en helg i mitten på oktober. Vi såg som vanligt inte mycket av Arvid eftersom han blev kidnappad av faster och farmor stup i kvarten. Det var extra spännande att busa med kusinerna Fanny och Elias. Emma tog tåget till Stockholm på söndagen för hon skulle vidare på jobbresa till Baltikum men Arvid och Christian stannade i Arvika till tisdagkväll.
Äntligen fick Arvid träffas sina kompisar Alex och Oscar från Sundbybergstiden. De hade ju också växt en massa och blivit så stora.
Killarna hade ettårskalas samtidigt som Arvid så vi fick fira killarna lite i efterskott. Arvid har tidigare inte varit så intresserad av att gå några längre sträckor men eftersom hans kompisar redan tultade runt så fick han en spark i baken och vankar nu fram i stugan.
Vi tog med oss Arvids mostrar och Ada och åkte på söndagsutflykt till IKEA. Det var himla tur att vi var några stycken som kunde hjälpas åt med barn och bärning för även om vi inte har något hus ännu så shoppades det en del. Här sätter vi ihop Arvids pall. Himla roligt att IKEAs skruvnycklar.
Kolla (som Arvid säger hela tiden) fasaden är uppmurad. Herregud vilket högt hus men det blir väldigt stort och bra invändigt.
Dags för takläggning. Vi kallade in Christer och Christer från Värmland och med hjälp av Rolf, Christian och några Litauer så var taket uppe med papp på en vecka. Himla tur med vädert igen för när allt var klart så kom det en regnskur. Vid takresningen var Arvid hos Elisabeth i tredagar och denna veckan när det var dags för plåtläggning hängde farmor med från Arvika och passade Arvid.
Arvid i städartaget. Lilla killen har blivit så smal. Han har lite hårdmage och har ingen matlust. Nu har vi en tid bokad hos barnläkaren och hoppas vi kan få lite hjälp så vi får ordning på det. Det gör så ont i hjärtat när vår lilla prins har sådana besvär men han är en hjälte och är oftast glad och nöjd ändå.
I helgen har vi haft besök av mormor och morfar och fam Fager. Vi fick hjälp med att plasta in taket invändigt och fick äntligen träffa halläningarna igen.
Christian tog paus från bygget och vi åkte till Arvika en helg i mitten på oktober. Vi såg som vanligt inte mycket av Arvid eftersom han blev kidnappad av faster och farmor stup i kvarten. Det var extra spännande att busa med kusinerna Fanny och Elias. Emma tog tåget till Stockholm på söndagen för hon skulle vidare på jobbresa till Baltikum men Arvid och Christian stannade i Arvika till tisdagkväll.
Äntligen fick Arvid träffas sina kompisar Alex och Oscar från Sundbybergstiden. De hade ju också växt en massa och blivit så stora.
Killarna hade ettårskalas samtidigt som Arvid så vi fick fira killarna lite i efterskott. Arvid har tidigare inte varit så intresserad av att gå några längre sträckor men eftersom hans kompisar redan tultade runt så fick han en spark i baken och vankar nu fram i stugan.
Vi tog med oss Arvids mostrar och Ada och åkte på söndagsutflykt till IKEA. Det var himla tur att vi var några stycken som kunde hjälpas åt med barn och bärning för även om vi inte har något hus ännu så shoppades det en del. Här sätter vi ihop Arvids pall. Himla roligt att IKEAs skruvnycklar.
Kolla (som Arvid säger hela tiden) fasaden är uppmurad. Herregud vilket högt hus men det blir väldigt stort och bra invändigt.
Dags för takläggning. Vi kallade in Christer och Christer från Värmland och med hjälp av Rolf, Christian och några Litauer så var taket uppe med papp på en vecka. Himla tur med vädert igen för när allt var klart så kom det en regnskur. Vid takresningen var Arvid hos Elisabeth i tredagar och denna veckan när det var dags för plåtläggning hängde farmor med från Arvika och passade Arvid. 
Arvid i städartaget. Lilla killen har blivit så smal. Han har lite hårdmage och har ingen matlust. Nu har vi en tid bokad hos barnläkaren och hoppas vi kan få lite hjälp så vi får ordning på det. Det gör så ont i hjärtat när vår lilla prins har sådana besvär men han är en hjälte och är oftast glad och nöjd ändå.
I helgen har vi haft besök av mormor och morfar och fam Fager. Vi fick hjälp med att plasta in taket invändigt och fick äntligen träffa halläningarna igen. 
1 kommentar:
Hej, tack för senast. Tittar in då och då på eran blogg. Hoppas ni har det bra! Killarna hade så kul ihop när dom sågs sist. Kram på er. Kram Karin, Oscar och Erik
Skicka en kommentar